Kant: AA XII, Briefwechsel 1797 , Seite 177

      
           
 

Zeile:

 

Text (Kant):

 

 

 

  
  01 så nåra släkt som wi är; sötaste Cousin ursäkta mina sel uti detta      
  02 skrifwandet, ty jag har inte såt lärt något. ty min fader dog då jag      
  03 war 5. år gamel, men jag håpas at det icke må räknas mig till last,      
  04 afen heders wän och Cousin;      
         
           
         
  05 Iag skref et Bref till Söttaste Cousin för twene månader sädan,      
  06 men ej hört af den minsta rad, - då jag war uti Lybek, och till lika      
  07 war jag i Kjel för at kuna träfwa Söttaste Cousin, och fåt talla      
  08 munteligen med en så heders wän och Cousin, - men jag sökte alt      
  09 förgäfes - det war mig en stor sorg; - men ej fåt den minsta tröst,      
  10 som jag har sökt med flit at koma till, söttaste Cousin, som kan trösta      
  11 mig, eller fägna mig till bakas - men bedröwa mig inte med et      
  12 kort neg eller afslag, utan beswara mig, som jag det håpas at f      
  13 wänta af Min söttaste Cousin;      
         
           
         
  14 jag har nog biudit till at fulborda min resa till söttaste Cousin,      
  15 - men efter som intte jag har fåt den minsta notis så tog jag mig      
  16 den tankan, at inte jag kunat; har warit wäl komen, - men, då jag      
  17 blifer hedrad af min Söttaste Cousin med ett bref, skall det wara      
  18 mig en stor fägnad och glädije - om jag kunde taga mig fram,      
  19 så hade jag nog stor Luft till at resa ut till min söttaste Cousin;      
  20 uti met föra bref skref jag nog om min släkt. - Min salige fader      
  21 hette Johan Kanth och war mönsterskrifware wid ösötta kawaleri      
  22 regemente; min farbror - Niklas Kanth, war regementskrifware,      
  23 wid sama regemente; D S Carl Fred: Kanth war rusthållare; Hans      
  24 Kanth, war uti Ståkhålm, men kan inte sega presist war han war      
  25 uti för tienst där; min söttaste Cousins fader hette Lars Kanth och      
  26 war lujtnant uti Tyslan; - men nu är di gamle Kanterna döda,      
  27 och är några unga som lefer;      
         
           
         
  28 jag war uti Ståkhålm här om dagen, då frågade de mig om jag      
  29 war släkt med en Kanth uti Tyslan, och jag swarade ja, då sade di till      
  30 mig, det är en stor man och en riker herre, ty di tjende min Söttaste Cousin,      
  31 ja uti flera år; och jag sade för dem at jag war i Ståkhålm, wid Tul Dirison      
  32 med mina paper, för at kuna blifwa Tuljnspector, då kom jag till at säga      
  33 at det fatas, mig några tusen daler till den sysla; men di bad mig skrifwa      
  34 till min söttaste Cousin, om den summa och försäkrade mig at jag skule blifwa      
  35 hulpen, af min söttaste Cousin; - söttaste wän war nådig och ursäkta      
  36 mig; at jag wågar at begära, men af en heders wän får ursäkta      
  37 mig, en trägender man som jag är, får låf at söka, en så heders      
           
     

[ Seite 176 ] [ Seite 178 ] [ Inhaltsverzeichnis ]